ljusen förvirrar mig,
och människor som inte hör ihop
går bredvid varandra,
som om närhet var något
simpelt

och luften känns inte
befriande,
och jag förstår inte
hur jag hamnade här

du är inte bra längre,
inte någonting alls kanske
och jag vill lämna dig
där du ligger på soffan
och springa, jag brukar aldrig vilja springa

allting känns bekant:
hur du biter mig i läppen, halsen,
trycker bort mitt tvivel
stenhårt och jag hatar dina händer
jag älskar dina händer
och mitt hjärta bultar
hur oberörd jag än låtsas vara
eller är och jag glömmer dig,
glömmer mig,
glömmer hur jag lovat mig själv
att aldrig låta dig ta mig igen

och det känns okej
att dricka alkohol mitt på dagen,
ligga på sängen och stirra upp i taket,
det är okej att
jag inte rör på mig,
att jag inte bryr mig
om någonting alls,
dina fingrar inne i mig,
våldsamma rörelser och
jag blundar bara,
vågar inte minnas ditt ansikte
vågar inte säga åt dig att sluta

-
jag tror att jag egentligen bara ville
att du skulle kyssa mig,
få mig att älska dig igen,
eller något annat vackert,
som dina händer över pianot
eller cigarettrök
eller dina snabba andetag mot min hals



-

förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt
är allt jag kan säga