Snälla,
stäng inte dörren när du går

Men om rösterna på axlarna talar sig hesa...,
stäng försiktigt,
smyg in i mörkret,
och där
mitt inne i hopplösheten
tar du fram den vackra låga av ljus du har inom dig.

Du är en fantastisk människa,
du är värdefull,
och du behövs.
Det hopp och den livfullhet du inspirerar andra med
bara av att finnas,
genom att vara den du är,
att stå upp för dina idéer och spontana tankar,
beröva oss inte den.

Din hjärna är snabbtänkt
och kan göra kopplingar
andra människor inte ens kan drömma om.
Du skapar tänkvärdhet och reflektion
genom dina kloka ord,
låt oss fortsätta njuta av din person,
glittra min vän.

Dupera de jävlarna!

Jag vet att du besitter en skicklighet
uti fingerspetsarna med att kunna förställa och anpassa dig,
utnyttja din dramatiska ådra.

Ljuset från din låga
kan få mörkret att blekna.
Jag har tänt ett ljus i mitt fönster för dig i natt,
min själ sjunger för dig
och jag hoppas att du vill lägga ditt huvud mot mitt bröst
och bara lyssna.
Att du får grepp om det andetag med friskhet du kippar efter,
att lugnet inom dig åter får gro och spira.
Ödmjukhet och vördnad till dig.

Vad du än gör,
vrid inte om nyckeln till låset...
Att forcera dörren interaktivt
är en utmaning jag inte vet hur jag skall lösa.

/Io