~*~

I den underliga värld där jag blott var en vilsen.
Och strax såg jag det smälta bort igen:  [720]
Fastän ännu ej vid medvetande, var jag på jorden tillbaka.
Berättelsen jag lade fram retade fram munterheten hos min doktor.
Han tvivlade å det grövsta på att i det hälsotillstånd
Han funnit mig “man kunde alls hallucinera något sånt
Eller drömma på något sätt.  Senare, måhända kanske,
Men inte under självaste kollapsen.
Nej, Herr Shade.”
                            Men, Doktorn, jag var död!
Han log.  “Inte riktigt:  bara en halvskugga,” sade han röd.
Likväl, hyste jag betänkligheter.  I mitt stilla sinne jag fortskred
Med att återuppspela det hela.  Jag åter sedan klev  [730]

Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 03/09/09

Vitnande Eld
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3639