~*~

Ned från podiet, och kände mig märkligt varm,
Och såg den där gynnaren stå upp, och föll sen fram,
Ej för att en häcklare pekat med sin pipa,
Utan förmodligen för att mogen det var tiden
För just den där törnen och vacklandet vad gällde
En slokande luftballong, ett gammal instabilt hjärta.
Mina drömsyner ångade av sanning.  De hade hela tonen av,
Spetsfundigheten och det synnerligt kuriösa i sin egna
Verklighet.  Det skedde.  Medan tiden den gick,
Dess konstanta lodlinje lyste i triumfens ögonblick.  [740]
Ofta bekymrad av det yttre skenet som jag är
Av gatlyktor och livstvister, inåt jag vände mig, och där,

Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 03/09/09

Vitnande Eld
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3639