När Hela mitt liv
ryms i en vit Friis Companyväska
känns livet en smula patetiskt.

Ägnar förmiddagen åt grubbel
resten av dagen brun
sovande smärta

öppnar inga räkningar längre
fordringsägarna ringer väl på
tids nog
även om de inte hittar mig
har ju ingen telefon

diskbänken stinker som döden
liksom jag
av veckors sömnlöshet
inga strumpor rena-
får väl gå utan då

men jag ler insmickrande mot er
kära publik
ger den clownfasad som ni så gärna vill se
dramatenaktris
hugger i ensamhet djupa sår

det enda jag kan styra nu
vet inte längre hur
är detta lagom ruttna liv
.
.
.
.
Tro vad Du vill
Jag kan lura i dig vad jag vill......