Det är bara svepskäl
att allt går ut på att låta spontaniteten
ta över sitt jag
så att allt blir så fel
som möjligt
och jag menar inte längre det jag säger
för nuförtiden vet jag hur
förräderi smakar
dess beska eftersmak
är som klister
mot din
panna
jag menar det jag ser






Vid vägkanten växer cikoria
och runt dina svarvade vader
sträcker sig gräset
redo att famna dig
och världen
precis som jag
men det är så att jag inte
riktigt menar det jag tror
att jag menar
det är det som jag kallar
svepskäl

min kärleksvän
svepskäl
du vet inte alls vad jag menar
din svaghet har uppdagats
du är inte längre
sann
jag är inte längre någon
som går att lita på
tröstlös ja
men inte borttappad
evighet är lika med
plus minus noll






Men ändå är drömmen på vift
och barken är väck
vi är nakna
rotvältor
på ruttnande mark
eller svarta änglar
i sjunkande dy
och du är den som visade mig vad ånger är
du vet kanske inte vad jag menar
när jag menar
allt
som jag säger






Spänning
230 000 volt
men
kärlek går inte att mäta i ohm
även om det är
resistansen
allt handlar om när
svepskälen är det
som flyter
på ytan







Kanske
finns du inte ens
kanske fanns du aldrig
jag kan bli till sten
bara du ber mig
ett mineral i din skyddsmur
är det så nära jag kan komma?

jag ska sluta drömma.
















Det är bara svepskäl
att låtsas missförstå
att redigera bort delar av sitt blödande hjärta
att censurera alla dessa stjärnklara nätter
att inte ens låta
mörkret få vara ifred
och
jag vet att du vet vad jag menar
när jag säger att jag inte menar
det jag tror att jag menar
och menar det jag ser
och ändå menar
allt som jag säger
att jag inte menar
när jag i själva verket
bara är
tom
på
mening