du fick mig att tänka i labyrinter och att
skriva på detta svåra germanska språk
med vilket jag försöker, gång på gång,
att beskriva denna sockerdrickaliknande känsla jag får
av att du finns
och att jag känner dig
du får mig att bli rädd att förlora
och ständigt påminner du mig om styrkan
och det kärl av liv som sitter på en pall
i en kammare
långt bakom revben och fibriga muskler