som en kvardröjande rök hänger
natten över din ensamhet,

kluven av en dykande måne
som skingrar dina ångest klumpar

var och en för ryggar till
vänner som blev anonyma gestalter,

färgade av rädslans färg utanför
kafferummets falska atmosfär.

ingen stog upp för dej när det
gällde valet sitt jobb,

du offrades men älska dem ändå
för över dunkla vatten svävar
olika sanningar där en är din,

till slut falnar alla eldar därute
dagern anas smyger mjölkvit
famnar mörkret,

det ljusnar över himladjupen
stråkar av ljus dansar med dina skuggor

ljuset svävar inåt,
tar dej utåt på
magiska stigar,

tillbaka visar svaret
under dansande vind
som viskar
älska dig själv,

och du vann den största segern.