Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det bultar i bröstet och hon spelar död




S har något
innanför bröstet
det skaver och bultar
så hårt där hon sitter
hopkrupen i sängen
och lyssnar efter
ensamheten

hon säger att
hon blir vettskrämd
när hon hör den
tassa runt på tå
och ekar så
högt att det
isar i huvet och
bedövar tårkanalerna

någon på tv 4 sa
att det ligger i luften
och förorenar varje
andetag
ensamheten är
vår tids epidemi som
skördar offer framför
tågen och lyckopillers
frossa på Stockholms
dåliga gator

det försvann en flicka
från huset bredvid
hon tände rökelse
i fönstret och tvättade
kläder i tvättstugan
hon flydde från ensamheten
hon kommer tillbaka

S viskar att det
försvunnit någon som
stod vid hennes sida
han hade trygga armar
och fick hennes hjärta
att slå dubbla slag

hon funderar på att
ringa Hasse Aro och
säga att han är efterlyst
med ett brustet hjärta
på flykt från tvåsamheten
men hon vet att de
kommer att säga
han kommer inte tillbaka

S sitter ihopkrupen i sängen
fingrar på kudden där
hans andetag brukade
vila mot hennes nacke
hon vill forma tungan
efter hans mun så som
hon alltid gjorde innan
de somnade på lakan
de knullat skrynkliga

ensamheten dånar
i huvudet och S drar
täcket över huvudet
önskar att hon kunde
täppa till världen och
vara en av dem
som tappat allt
och ändå
fortsätter gå



S sitter
på sängkanten
och spelar
död




Fri vers av Qiwi
Läst 336 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-09-08 00:14



Bookmark and Share


  The Stargazer
Kärleksförhållandet som tagit slut kan jag inte relatera till just nu, men dikten är ändå väldigt träffande. Jag kände också att jag behövde skriva något om ensamhet, men orden ville inte riktigt komma ut. Det här var inspirerade. Tack.
2009-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Qiwi
Qiwi