~*~

Jag spatserar omkring—och vid någon sorts tyst signal där
Det rätta ordets flöjtton placerar sig på min hands sittpinne.
Min bästa tid är om morgonen; min föredragna
Årstid, midsommar.  Jag råkade en gång få höra sakta
Mig själv vakna medan min andra halva
Fortfarande sov i sin säng.  Jag slet fri min ande,
Och kom ikapp mig själv där—uppå gräsmattan
Där klöverblad kupade sig över gryningens topas i daggen,
Och där Shade stod i nattskjortan och en sko.
Och sedan insåg jag att den här halvan likaså  [880]
Sov väldigt djupt; bägge skrattade och jag väcktes
Tryggt i min säng såsom dagen ur sitt äggskal kläcktes,


Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 08/09/09

Vitnande Eld
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3639