Vi slits från varandra, snart finns inget av oss kvar.
Sakta dras köttstycken från kroppen, det rinner inget blod. Liksom tårar finns det inga bloddroppar kvar att blöda.

Bara bitar av våra hjärtan ligger kvar på golvet, någon har klivit på dem.
Köttslamsorna tittar stumt på det som är kvar av oss.
Det kryper längsmed ryggraden när jag hör din röst. Jag vill inte se på dig.

Mörker.

Sedan kom ljuset.
Vi glömmer långsamt.

Den brutala sanningen spottar oss i ansiktet.
Jag öppnar ögonen...