~*~

Ju större min tyngd, desto osäkrare mitt skinn:
På sina ställen är det nu löjligt tunt;
Således nära min mun:  området kring smärtans veke
Och min grimas, lockar till sig det elaka jacket.
Eller det lösa halsskinnet:  jag en dag måste frigöra igen
Denna Newport Krage i mig inbiten.  [900]
Mitt Adamsäpple är ett taggigt päron:
Nu tänker jag tala om ondska och desperation
Som ingen tidigare omtalat.  Fem, sex, sju, åtta,
Nio drag är ej nog.  Tio, det känner på och tar
Genom jordgubbar-med-grädde och den blodiga sörjan
Och att finna denna fläck av taggighet oförändrad.


Vladimir Nabokov 1962
LPWJ svensk version 09/09/09

Vitnande Eld
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3639