Bland alla utmärkelser och priser från alla världens poesifestivaler sitter poeten med sina diktsamlingar på hög. Högen ser ut som en skorsten som slutat ryka, som ett kapat träd som är dött och slutat blomma.
Nu sitter poeten och skriver sina memoarer, skriver om alla ord som Kierkegaard svalt och tagit med sig i graven.
Det är tid att summera vad man gjort, summera vad i helvete man slösat bort hela sitt jävla förbannade liv på!
Alla är döda, kärleksaffärerna, förälskelserna, de andra poeterna är också döda.
Det är kanske månen som är meningen, för allt är till synes lysande men egentligen mörkt.
På bordet, framför poeten, är spriten stilla i flaskan, som havet när det inte blåser alls och poeten har definitivt bestämt sig att ha på sig Musse Pigg öron under resten av sitt liv.

The End