våta klisterlöv
trasslar sig in

mellan svart tunt hår
vattentungt

lövprassel

hösten är intill
fräsch
av snigelslem och rost

inte ens slutna ögon
skyddar mot
allt det vackra

ouppnåeliga

skönheten som bränner
ilsknare än all
skit och smärta

någonsin kan

jag skjuter huvudet
genom marken

stannar kvar
i mörkret