När fötter inte orkar bära mer
Och fingrar domnar bort
Och hjärnan börja tänka
Så huvudet blir alldeles tjockt
Då känns åren dimmigt långa
Utan mening i
Och tiden runt omkring dig
Blir tråkig fantasi

För när smutsen i hörnen växer
Så trasan åker fram
Och aporna i träden
Skrattar åt ditt damm
Då kan man börja undra
Om evolutionen var en lögn
Eller Darwin gjorde oss
Till apans värsta dröm

När irritationen i dig växer
Du gör allt men har inget kvar
Och allting bort försvinner
Till han som redan har
Då kan du börja känna
Att allt du gjort du gav
Så kompis det är helt okej att tänka
Att man vill bli sin egen slav

För när åren tagit med dig
Till ditt sanna ögonblick
Och det smått börjar brännas
Var det helvette jag gick
För när stora boken säger
Att allt är delat i två
Då undrar du upp mot himlen
Och tänker, är det verkligen så

Vi förstår nog inte varandra
För ord har olika färg
Vi ser nog inte det samma
Om vi fantiserar om ett berg
Vill man tro på vad han heter
Kan man vara analfabeter
För det är bara ett påhittat ljud
Att han egentligen heter gud