Ja visst är det trist när löven faller
och blottar trädens gråa nakenhet

Löven var ju trädets prakt och prydnad
ifrån sprickningen till höstens glöd

Så visst är det trist när löven faller
Trist för var bar kvist
och för lövet som singlar mot sin död

Men släppa taget, det måste alla göra
och det är svårast innan det är gjort

Det är lättare att klamra sig fast
ty fallet tycks så stort

Men när det väl har landat mjukt
kanske lövet tycker det är ganska skönt

och inser att det behövdes
för att trädet åter skall bli grönt