Utanför mitt fönster hör jag husvärden komma hem. Gallergrinden skjuts åt sidan, öppnas och stängs. Han kommer snart att mata hönorna. Det är en sådan tid på dagen. Fortfarande varmt, men inte lika påträngande längre. Ytterligare några timmar och det kommer att vara tyst, inga människoljud. Bara vindens rasslande i bananträden, och kanske regn.

Det regnade i natt. Monsunen borde vara över, men fortfarande kommer störtskurar om nätterna. Jag vaknar av smattrandet på plåttaket, ligger och lyssnar en stund. Det är något livmoderaktigt över regnet, något sammandragande.

Det har regnat in hos mig. Vid fönstret regnar det in. Jag har inte hakat fast luckorna ordentligt. Pölen breder ut sig. Varje dag, lite närmare mattan. Jag har en torkställning vid fotändan av sängen. Där hänger jag mina kläder, på galgar. Kanske måste jag hänga mattan där sen.

Mitt rum är inte stort. Det rymmer ungefär samma saker som andra människor har. Två stolar, ett bord, ett skynke på väggen. På bordet cirkulerar flugor kring gårdagens förtorkade fruktskal, eller var det i förrgår?

Med jämna mellanrum ger kylskåpet ifrån sig ett kluckande ljud. Jag borde dricka vatten. Jag för pekfingret över läpparna, märker hur de täcks av små flak, förtorkade celler. Sakta vänder jag mig om, låter armen glida ner, utanför sängkanten. Jag vidrör det kaklade golvet. Det blir blanka fläckar under fingrarna.

En geckoödla kilar fram, någon meter ifrån min hand. Jag störs inte av dem, längre. Den vinklar huvudet, tittar på mig, blinkar. Jag tittar tillbaka. Blinkar. När den kilar iväg över golvet ser jag att den skadat ena benet. Jaha du, din invalid, tänker jag. Men jag är inte säker på vem jag menar.

Hon stod en stund hos mig i går. Jag hörde hennes händer genom trädörren. Hon klappade den, talade lågt om vad hon gjort under dagen. Jag svarade inte.

Det blir snabbt fuktigt i sängen där jag ligger. Jag byter ställning, söker efter den svalaste fläcken. När jag lyfter lakanet får jag syn på mina ben. De är inte vackra. Det vilar något avslöjande över mig,ett hölje av något mjölkaktigt, fett. Jag behöver torka. Låt bli det blöta! tänker jag, med handen glidande över låret. En genomskinlighet. Som om jag vore; inte helt i fast form.