Hon satt där i gränden
bland lera och sten
och väntade på någon
fast timmen var sen

Kläderna var slitna
och vinflaskan slut
med sorg i sitt hjärta
skrek hon rakt ut

Hon vrålade i natten
för att lindra sin sorg
hon talade så länge
om gudinnornas borg

Så höjde hon flaskan
och tog en tablett
hon talade om livet
som ej varit lätt

Hon tuggade och svalde
sin gråt i halsen ner
och talade om vänner
som inte henne ser

Hon väntade i kölden
på vänskap från förr
en vän som försvann
och låste en dörr

I gränden hon satt
tills kölden henne tog
hon satt där så salig
hennes läppar de log

Nu söker hon ej mera
den vän hon väntat på
kanske det i himlen bor
en vän som hon kan få