ingen plats är rätt plats 
utom platsen för tanken
som vilar

timlig snurr över krusat vatten
en tidsangivelse i nedan
far likt en löpeld 
genom ondskans matris

och födda onda
ler under rugg
så vackert 
mot torvan de vilar

och vi möter dem
med tafatt grace
för ingen plats är rätt plats

med deras sätt att leva
och vårat sätt att dö

det nära nog angenämt
utan att vara servil
runt ett bråddjup som tippar

miljonprogrammets lungor 
rosslar och går an
och den avskyn dyrkar sin grund 
som förödelsen och vreden i ett kok

och den drömmaren 
som inte vet att han sover 
förens i den bryska väckningen

ska fylla tomrummet till sin ände
med blossande kinder
och liten ruelse 

och ändå 
så vitt
mot dagens täcke

vi kysser lika
utan harm

ofta
men mest ibland