Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livslögnen

han
tog med sig
min livslögn
när han dog

jag behöver den
mer än någonsin
men står nu i
min nakna

skröplighet
och hittar inte
ens orden
längre


Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 368 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-09-17 09:03



Bookmark and Share

  Annie b'larsson VIP
Livet är så fruktansvärt svårt. Vem kan klandra att en människa bär på en livslögn. Jag tror vi alla gör det - mer eller mindre.
En livslögn kan förstås bli ett stort hinder för ens väg genom livet - men ibland kanske den också hjälper en igenom omänskligt lidande. Man måste få hänga upp sig på en liten livslögn ibland. Bara man är en smula medveten om det.
2010-02-23

  Eva Langrath VIP
Starka ord om iskylan när livslögner brister och vilsenheten inte vet väg än
2009-09-20

  walborg
Så fint skrivet om just sådana tankar!
2009-09-18

    sunnanvind
Starka ord i en stark text..
2009-09-17

  Karl-Bo Lundstedt VIP
starkt utlämnande...
applåd o bokmärke....
kb
2009-09-17

  Ilona _L
Tror jag anar vad du menar... med just de orden du faktiskt har! Kram ...
2009-09-17

  Bibbi VIP
Djupa saker Ulla...nätt och jämnt att jag kan hänga med?!...men försöker.
Kram
2009-09-17
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP