under ditt ögonlock

 

 

Midnatt

ett träd i
människans
mitt
 

Månens smed
hamrade
smycket





Lastdjuren har
anlänt

krukorna

redan tömda i
silverskuggan

 

 

Grenarnas
tyngd

vanilj 
myrra


Glömska

 

 

 

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 679 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-09-18 16:33

Skriv ut
Spara som PDF

Berit Robin Lagerholm Mycket mycket vackert och inträngande. 2009-10-24

anakin det här är stort. stor poesi. *bokmärkes* 2009-09-23

Gisela Nordell Tänker på Pompei något tidlöst och närvarande myrra krukor vanilj skönt! 2009-09-23

ej medlem längre Så gör du bilder av ord. Stämning att vila i och stilla vara. 2009-09-23

Gunnar Odhner gillar stämningen, orden som lugnt faller mot glömskans membran, stillheten - suveränt. 2009-09-21

Hans Christian Ett underbart melodiskt flyt i denna sparsmakade dikt med en grym närvaro. Jag tackar för läsning! 2009-09-20

lycksele svenna: ny rullmus. Ge mej en ny mus också, så din dikt kan läsas på ett bra sätt. Bra poesi är inte gjort svår att läsa. Kallas på datorspråk 'AnvändarVänlighet'. SCROLLA är inte det. En normal diktbok har texten någotsånär kompakt. För att undvika ny sida. Din dikt är säkert mycket ... i rätt format. Vänligen - lycksele 2009-09-19

Eva Langrath Instämmer i Brigittas kommentar just rymden mellan raderna gör att fantasin och tankarna ges utrymme , orden får mig att förnimma både sorg, vedmod, försonlighet och skönhet. Tack 2009-09-18

© Birgitta Wäppling det är när orden ges sådan rymd som här som tankarna börjar fylla i mellanrummen och bilderna som dikten målar ges sin fulla innebörd 2009-09-18

peter markurth Oerhört skickligt upplägg, börja, mitten avsut, bildar helheten, perfekt skalad, förmedlar direkt 2009-09-18

Mikael Lövkvist Utsökt poesi. Här ligger alla orden gott i gommen redan vid första läsningen. Gillar de mjuka stilla övergångarna. Stormgillar passagen med lastdjuren och de tömda krukorna. En klassisk Lagerholmare helt i min smak. Tackom! 2009-09-18

resilient Om inte ordet "glömska vore". Vilken underbar smak det har. Här står världen och väntar på något, "liksom stampande i sina spiltor", som Tranströmer skrev. Det är ofrånkomligt att dra andra paralleller till de tre vise männen. Men jag tror att det här väntandet sker i en enskild människas kropp. Vad är det som händer? Det känns stort, heligt och mäktigt. Tyckermycketom. 2009-09-18

Ulf Lagerholm till SvennA och andra låt pekfingret ägna sig åt lite nyttig motion, just den kroppsdelen brukar ibland användas till långt mer destruktiva aktiviteter 2009-09-18