~*~

Roterar och roterar i den utvidgande virveln
Falken kan inte höra falkeneraren;
Saker faller samman; mittpunkten kan ej längre bära;
Ren anarki släpps lös uppå världen,
Den blodsskumma floden är lös, och överallt
Är ceremonierna av oskuld nu drunknade;
De bästa saknar all övertygelse, medan de värsta
Är fulla utav en passionerad intensitet.

Säkerligen så är någon uppenbarelse nära förestående;
Säkerligen så är Återkomsten nära förestående.
Återkomsten! Knappt är dessa ord yttrade
Då en väldig skepnad ur Spiritus Mundi
Plågar min syn: en sandöken där ödslig;
En gestalt med lejonkropp och med människohuvud,
En blick tom och skoningslös som solen,
Rör nu sina slöa lår framåt, och runt omkring den
Vindskuggor från indignerade ökenfåglar.
Mörkret faller åter men nu så förstår jag
Att tjugo århundraden av stenfast sömn
Ansattes av en mardröm om en gungande vagga,
Och vilken rå best, dess ödestimma kom så till slut,
Hasar sig mot Betlehem för att där födas?


(W.B. Yeats 1919)

LPWJ svensk version 18/09/09