Som det var den kvällen
om du bara hade sett hur den såg ut
med alla menande blickar, mumlade ord
antaganden om svett och ur porerna jäste det där...
det vi inte vågade prata om

rader av bleka ansikten och röda läppar
i efterhand var det inte så farligt
liksom nu när morgonen har blivit dag

tror du att det någonsin förändras?
Jag minns inte hur det var innan allt det här
antagligen var det mycket bättre, kanske sämre

cirklar som sluter sig blir tomma tankar
kanske tar de också slut

kanske fortsätter det på samma vis
om det finns något kvar när natten kommer
det börjar redan skymma ute, sådär så man kan höra tankar
en tanke handlar nog om mig, en annan om något helt annat

i tankar ryms inga bilder
något vi borde ha lärt oss för länge sedan