Döden vittrar mina tysta ord i natten,
en viskning smeker mig bedövande bort.
Romantiken skjuts blodig upp på väggen,
mitt fruktansvärda skrik dånar häftigt.

Ur intet lockar jag ner en ängel i gruset,
mina händer dränker henne i tyranners blod.
Vår puls känner den sista solens nedgång,
när självhatet bränner sönder min brustna själ.

Ur ett andetag förstörde jag livets goda,
må nu mitt helvete bränna mig till evigheten.
Låt sedan himlens strålar tortera min syn,
med vackra ting jag aldrig kommer att få.