


Då och då tänkte jag skriva om personer som på något sätt varit eller är betydelsefulla i mitt liv. Idag berättar jag om Lovisa
Hyllning IJag var nio år när jag först träffade Lovisa. Nyinflyttad och nervös inför första skoldagen satt jag och bara stirrade på henne. Hon såg sjuk ut, blekare än de andra barnen och mager. Detta förklarades som "solallergi".. Många timmar gick sedan åt att försöka lista ut hur man kunde vara allergisk mot solen, självaste livet. Lovisa var allergisk mot det mesta visade det sig, och även mot Jörgen, som hade valt ut henne som sitt mobboffer. Jag som alltid hade varit av den tuffare varianten och fruktansvärt obstinat slet tag i hans hår och sopade ner honom på backen när han ännu än dag gav sig på henne.. Lovisa blommade upp i eksem och röda fläckar, helt enkelt för att hon hade blivit så rädd. Lovisa och jag läste franska ihop, vi avskydde (såklart) vår lärare Karin. Så en dag klämmer Karin ur sig att det ska komma ett lass franska utbytesstudenter till oss . Så Annabelle flyttade in hos Lovisas familj, likaså jag då jag under mina familjeförhållanden inte kunde ha någon hemma. Det värsta vi visste var folk snöt sig på allmän plats, och rosslade upp slemloskor och äcklade sig. Så när vi var i Karlstad en dag hade vi fått nog. Vi gick in på en av de finare restaurangerna och beställde varsin kopp thé. Våra jackfickor var fyllda av så mycket toapapper som bara fick plats. Sen började vi, rebelliska som fan, o snyta oss, så högt vi barade orkade.. Folk vände sig om och stirrade med äcklade miner , vissa slutade äta helt.. Efter ett tag blev vi givetvis utkörda, men skrattade nästan ihjäl oss.. Va var fjorton och hatade hela världen just då. 15 år och inte ett dugg bättre till sinnet. Konfirmationsdags och vi hatade även det. Men med tjat från föräldrarna gick vi till slut med på det, vi var ju inte omöjliga, bara obstinata. Så varje onsdag eftermiddag gjorde vi lektionerna till roliga timmar, vi ritade Jesus som nerdrogad och full, rev ut bibelsidor och vek flygplan, bytte ut låttexterna från psalmerna till våra egna så vi låg dubbelvikta av skratt .. Så börjar konfirmationsdagen närma sig och Lovisa och jag fick chockbeskedet: Min mamma hade "återvänt" och nu skulle vi flytta till en annan stad, på stört. Så min konfirmation fick bli därborta. Lovisa blev hysterisk, jag likaså. Så när dagen kom bad jag min mamma åka i förväg, min bror skulle skjutsa mig senare. Honom övertygade jag att skjutsa mig till Lovisa istället, så där blev vi konfirmerade tillsammans trots allt ändå. Mycket skoj, mycket drama, skratt och tårar har det varit.
Prosa
(Novell)
av
CharlieShane
Läst 441 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2009-09-22 12:23 ![]()
|
![]() ![]() ![]() CharlieShane
Senast publicerade
spel TÄNK Hyllning I Ett liv kan anses vara så skört Bissen Kadamda I En värld av Gråa Toner 14 ![]() |