Det finns inget annat där och då,
ingen annan än du och jag.

Vi sa att "Vadå? Det här är inte komplicerat!"

Men vi glömde bort att känna
Vi glömde bort samvetet vid första,
andra,
tredje
kyssen.

Jag tänkte att det här var jag värd.
För en gång skulle var det min tur,
min tur att känna kärleken.

Det var så mycket enklare sagt än gjort
att säga att vännerna går före.
Det var naivt,
oerfaret.

Vi kan inte fortsätta leva i en lögn
Vi borde göra det enda rätta

Men finns vi kvar då?