Min kudde andas fortfarande ditt hår i min näsa då jag kväver min saknad i dess tysta bolster och jag släckte alla lampor då de kastade dina skuggor taggigt längs mina väggar. Jag räknar dina revben i mörkret, ett två tre kommer aldrig någonsin igen. Din frånvaro klibbar mot min kropp och varje ljud talar om känslan av din hud tätt mot min. "Jag vill ha dig här på riktigt inatt" sjunger Winnerbäck med längtan i rösten. "Jag vill ha dig här på riktigt inatt" tänker jag med gråter fast någonstans i hjärtetrakten. Och jag askar cigarett efter cigarett ut i höstens oformliga gråskala och tänker ta mig då döden, ta mig då för jag bryr mig inte längre. Jag bryr mig inte om cancer och tjära och ta mig då döden, för jag bryr mig bara om dig. Och det här var inte det vackraste jag kunde skriva om dig med kanske det ärligaste, för jag har inga försvarstal att ge dig men jag älskar dig och det är den enda sanning som finns.