Ni vänner försöker

När ens vänner säger,
att de djupaste sår
läks med tiden

vägrar jag att lyssna.


Om tiden ger detta
lidande ett slut,
blir känslan av livet
tom,

absolut ingenting
alls.


Därför väljer jag att lida,
för att även idag
känna konsekvensernas
bittra smak.

Fri vers (Prosapoesi) av Paulus Johannes Allaverdi
Läst 730 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2009-09-25 12:51

Skriv ut
Spara som PDF

Prins Hatt Under Orden Du skriver så underbara ord. "Om tiden ger detta lidande ett slut, blir känslan av livet tom," 2011-05-01

Mattias Alveteg (Lavtege) Bra kritik av ordspråket. Får mig att tänka på Frodo's (Tolkiens) ord "How do you pick up the threads of an old life? How do you go on, when in your heart you begin to understand... there is no going back? There are some things that time cannot mend. Some hurts that go too deep, that have taken hold." 2011-03-05

Björn Karlsson Bittermandel framhäver smakerna, gillar! 2010-08-30

Marina Iren Engan Den här dikten hade jag gärna applåderat om och om igen! Det funkade tyvärr bara en gång:-) Bokmärker den istället. Dina ord är mina känslor. 2010-08-01

Amorina Hellre lida och leva än vara tom och död. Berörande. Igenkänning. 2010-03-10

Stjärnfall Jag tycker om den. Verkligen. Också en dikt som jag tycker att du borde ha med i din diktsamling. Men om jag skulle skriva den själv skulle jag ändra slutet. "Därför väljer jag att lida hellre än att inte känna någonting alls" (Det är bara ett förslag) 2010-03-09

Fridzuz Jag håller med "greajt" något så oerhört, jag vet inte hur du gör det, men det känns nästan som om du skriver ner mina egna känslor och tankar. Fortsätt så! :) 2009-12-22

Patrik Andersson Känslorna får oss att leva...bra! 2009-12-21

greajt de bästa texterna är de som man kan känna igen sig i det här är definitivt en sådan text 2009-10-11

Gisela Nordell konkret bra! känslans konsekvenser tankens konsekvens kan bli tungsinthet är min reflektion texten får mig att tänka vidare 2009-10-11

Måna N. Berger Din slutsats här är inspirerande. Smärtan är inte det värsta, lidandet får oss känna att vi lever, det mest fruktansvärda är glömskan. Men även den ska vi försona oss med. Då först har vi levat. Men jag borde inte berätta det. 2009-10-11

Cronopio Det finns något här, men texten känns för berättande för att vara en dikt. Show, don't tell, vet du. 2009-09-28

Ken Cassel Paulus Den var bra En liten tankeställare Mvh Ken 2009-09-26

C Cobain Livet är en kronisk sjukdom som vi medicinerar, var och en på sitt sätt . Det är ett namn på lidandet, ett annat är flykten.... Så ok! Det exsistensiella är MEDLIDANDET mitt i alla människans egna lyckoprojekt; vi bör kalla oss människor och handla därefter, det att vi tar hand om varandra, att våra barn är allas barn, att vi ser de som inte förmår av en eller annan anledning - annars är vi inte utvecklats mer än någon annan primat var helst på vårt (faktiskt) rymliga klot, med de djur vi inte alls vill liknas med på något annat vis för vi är kronan på verket s a s. Detta oavsett hur vi organiserar oss...med toppen överst eller toppen nederst. Kollektivt eller individuellt. Individualpsykologiskt eller socilogiskt. För att hitta de svårknäckta nötterna i systemet för minskat lidande och ökat MEDLIDANDE måste vi märka de som har det värst- de ständigt politiskt och mänskligt utsatta - t ex det gravt handikappade barnet utan föräldrar, åldringen utan anhöriga osv. Om jag maxjobbar hela dagarna…kan inte jag se dem, det får andra göra osv. Jag orkar med nöd och näppe "se om mitt eget hus". "Vi är inte alls så färdiga med medeltiden och antiken och det primitiva som vårt psyke vill ha det till. Men vi har kastat oss in i framåtskridandet som i en fors som rusar in i framtiden allt våldsammare ju mer den sliter av våra rötter. Men om man en gång brutit sig lös från det förflutna förintas det oftast och det finns inte längre något som håller igen. Det är just detta förlorade sammanhang, denna rotlöshet som leder till sådan "vantrivsel i kulturen" och en sådan brådska, att man lever mer i framtiden och dess luftiga förespeglingar om en gyllene tidsålder än i nuet, dit hela vår utvecklingshistoriska bakgrund ännu inte nått fram. Man kastar sig hämningslöst in i det nya, driven av en tilltagande otillräcklighet, otillfredsställelse och rastlöshet... Ju mindre vi förstår vad våra förfäder sökte efter, desto mindre förstår vi oss själva. Vi hjälper av alla krafter till med att göra individen rotlös och beröva honom hans egna instinkter så att han som en i massan bara följer "tyngdlagens ande." C G LJUNG, Ur "Mitt liv" 2009-09-26

Syrsan Helt okej men jag skulle skriva "känna av" känslans konsekvenser. Kanske du inte håller med... Dikten speglar olyckliga känslor. 2009-09-25

ej medlem längre Känslor vore bra att vara utan vissa gånger... 2009-09-25

lycksele ibland vore det skönt att inte ha känslor 2009-09-25