Du såg mig
du såg på mig
du såg så på mig
så jag såg på dig
jag såg dig.

Du stod på andra sidan vattnet.

Jag lät dina irrande blickar slå sig till ro
i min själ
för att vägleda mig över.

När jag klev i
började jag brinna.

Elden bar mig genom vågorna, över de hotande djupen.

Framme vid din strand
märkte jag till min förskräckelse
att elden
inte bara burit mig
utan även
nästan förtärt.

Luften var slut
och benen var som stänger
av aska..

kroppen påminde mer
om en jättelik flaga
där själen
var enda stommen.

Nu möttes jag så av en skur av pilar
skjutna ur ditt bultande bröst.

Elden tilltog och hotade göra slut på resten
av min lekamen.

Jag rullade upp på din strand
med hjälp
av den sista vågen jag såg.

Du blev rädd
för att även du
bli brännskadad,
ryggade tillbaka
och höjde dina armar
till skydd.

Det gjorde mig bestört -
hade allt varit förgäves - började gråta,
men lät så tårarna släcka
min ännu flammande kropp.

Det lugnade dig.

När vi omfamnade och kysste varandra
kom luften tillbaka,
kroppen slocknade...helades...och vecklades ut
som en nydoftande blomma
till
dig.

Jag hade kommit hem.