i solens öga sov du som ett barn
dina drömmar sågs i pausen av en nyhetssändning
de var döda hästar ombord Aniara
de var fåglar med bortklippta stämband
de var människor

efter pausen
berättade de om allt som hände på jorden
intrycket de lämnade var att jorden var underjorden
och stjärnorna gömdes bakom solen
de syntes inte till
det var oerhört ljust
men samtidigt var det mörkare än mörkt

i städerna höll de på
skrev dödsrunor i asfalten
de släckte ljuset på natten
kröp ihop tätt intill varandra
som djur
väcktes på morgonen av tågsirener
lejonläten och kackerlackors knastrande
medan du sov
som en blind Gud med bakbundna händer
men trots allt, som en Gud
i varandets komfortabla pares