En ritt genom natten tillsammans med vassa klor känns alltid så rätt. Hur mitt svärd är draget och vargens ylande skär genom klyftan strax framför. Bergen är alltid mörkblåa när nattens timmar skänker halvdrömmars världar.

Hur jag räcker ut en hand och skymtar all världens ljuvligaste konstverk. Snabb i farten men stilla i min själ. Hur livet vände när vi sa vårt farväl. Vi ses igen men båda vet att mitt hjärta för alltid kommer att längta hem.

Min särk är av skinn jag stulit i hud. Brun till ytan med röd som blod. Hur den ständigt svider mot skinnet som där under skriker naket. Stjärnorna viskar ständigt ditt namn. Ditt léende i solen brinner ut.

Så nära två människor kan vara med himlavalv som brinner i varje hörn. Jag vill flå dig levande så ditt hjärta alltid slår för mig. Jag ska bära det kring min hals vart jag än skrider. Min kropp svider.