Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Är det sant att drömmar kan slå in?


Förlovningsringen

Maria vaknade med ett leende på läpparna. Fortfarande med de fräscha minnesbilderna på näthinnan sträckte hon på sig. Drömmen hade varit angenäm då hon hade fått en förlovningsring av Daniel. Drömmen i sig var underlig eftersom de inte hade något annat än ett vänskapsförhållande. Visserligen var det några gånger som hon hade känt att de kanske kunde ha något mer än bara vänskap. Om inte annat så hade de en telepatisk förmåga som visade sig på de mest underliga sätt ibland. Men hon visste att det inte behövde betyda något. Emellanåt sa de hej samtidigt på msn och de kunde också tänka på samma sak och säga det nästan samtidigt. Ibland kunde det vara riktigt kusligt hur lika de tänkte. Drömmar behövde ju inte betyda så mycket. Det var ofta det undermedvetnas sätt att bearbeta något som hade hänt. Men vad hon visste så hade hon aldrig fått en förlovningsring av någon. Hon hade ju inte ens pojkvän så det skulle väl dröja ett tag också.

Då hon fann drömmen så lustig så var hon tvungen att delge Daniel det roliga också. Därför sträckte hon sig efter mobilen och skrev snabbt ett sms. ?Inatt har jag drömt att jag fick en förlovningsring av dig. Tänk så knäppt det kan bli ibland.? Svaret lät inte vänta på sig utan snart pep telefonen till. Marie fick hjärtat i halsgropen när hon såg vad Daniel hade skrivit. ?Haha, då får jag väl åka och köpa en idag då.? Genast började hoppet spira. Egentligen var det dumt eftersom hon själv inte riktigt visste vad hon kände. Samtidigt tog hon det med en nypa salt då hon visste att han älskade att jäklas med henne. ?Haha, då vet jag vad jag ska vänta mig nästa gång vi ses.? Hennes svar var blixtsnabbt och det krävdes inte mycket tankeverksamhet innan hon fick nedpräntat vad hon ville ha sagt.

Hon väntade sig inget svar så därför slängde hon undan täcket och klev ur sängen. Mobilen lät hon ligga kvar på nattduksbordet när hon på lätta fötter gick mot badrummet. Hon hann dock inte längre än till dörröppningen ut till vardagsrummet när svaret kom. Hon nästan kastade sig på telefonen för att få veta vad han hade svarat. Fingrarna skakade när hon tryckte fram meddelandet och hjärtat dunkade hårt. ?Man vet ju aldrig??

Svaret gjorde henne ju inte mindre konfunderad. Istället bestämde hon sig för att bara rycka på axlarna och ta det för vad det var. Tids nog skulle hon få svaret.



Två dagar senare hade Maria nästan glömt drömmen och meddelanden mellan henne och Daniel. Det var fredag kväll och hon satt på deras stamställe tillsammans med några vänner. De firade att arbetsveckan var slut med ett glas vin. De hade gjort detta till en tradition och det var sällan som de missade det. Det var ett sätt att koppla bort jobbet och samtidigt träffas. Idag var de tre tjejer och två killar som samlats runt bordet. Hon hade pratat med Daniel tidigare under dagen då han hade meddelat att han skulle dyka upp senare under kvällen. Då det varit en extra stressig dag på jobbet så hade hon inte tänkt så mycket på honom. Nu hade hon fått i sig ett par glas rödvin och skrattade gott åt Niklas dråpliga skämt. I samma veva som Niklas kom till skämtets höjdpunkt så hördes megahiten ?You?re beautiful? med James Blunt ur högtalarna och Marias skratt fastnade i halsen. Den låten hade hon hört första gången tidigare under sommaren och genast hade den blivit en av hennes favoritlåtar. Hon visste att Daniel tyckte om den också. Den var dessutom förknippad med en händelse där Daniel hade varit hennes stora stöd och visat vilken fantastisk vän han var. Han hade funnits där för henne trots att hon hade betett sig dumt och hon var honom evigt tacksam.

Maria kände att tårarna steg i hennes ögon och hur hon plötsligt fylldes av en insikt. Hon älskade honom. Insikten slog till snabbt, men den var bestämd och hon visste att ur vänskapen hade kärleken vuxit fram.

I samma ögonblick landade en liten blå sammetsask på bordet framför henne. Dumt stirrade Marie på den innan hon till slut höjde blicken och såg in i Daniels gröna ögon. Han stod där oerhört snygg i svarta jeans och blå skjorta. En glimt av retsamhet men också något annat skymtade i hans blick. Maria kände hur hjärtat började slå fortare när hon förstod vad som fanns i asken.

Vännerna omkring henne hade tystnat och alla betraktade dem med nyfikna blickar. Deras blickar gjorde dock henne alldeles handlingsförlamad och hon kunde inte göra något. Tyst kunde hon bara se på hur Daniel öppnade locket på asken och blottade en slät guldring. Hon drog ett djupt andetag när hon såg den vackra ringen.

- Maria, vill du gifta dig med mig?

Hans röst var mjuk och full av kärlek. Den svävade mot henne, lindade in henne i ett täcke av trygghet och lycka. Plötsligt tycktes världen vibrera av glädje och hon kunde inte avhålla tårarna från att falla. De föll och vätte hennes kinder medan hon försökte få fram det enkla ordet på två bokstäver. Tystnaden bland deras vänner tätnade och trots att ljudet i den övriga lokalen fortfarande var lika högt som tidigare så kändes det som om de var ensamma där.

Maria harklade sig, försökte hitta sin röst och till slut fann hon också modet.

- Ja!

Till en början var det som om ingen hade hört vad hon hade sagt. Hon själv hade inte känt igen sin egen röst, men hon var säker på att hon hade uttalat ordet.

Hon såg hur Daniel spärrade upp ögonen när han insåg vad hennes svar betydde. Plötsligt var också tystnaden bland deras vänner som bortblåst. De tjoade och tjimmade och gratulerade i munnen på varandra. Men Marie och Daniel var inneslutna i sin egen lilla värld där de såg varandra djupt i ögonen. Till slut insåg Maria att hon inte bara kunde sitta där. Hon reste sig från stolen och gick mot Daniel. Avståndet krympte snabbt och snart stod de precis intill varandra. Med ett förundrat uttryck i ansiktet lät Maria sina händer glida längs hans armar för att strax därefter lägga sig tillrätta runt hans nacke. Han lade armarna omkring henne, slöt henne i sin famn och hon njöt av hans doft, hans närhet och styrkan i hans armar. Blickarna behöll sitt djupa grepp om varandra. De lät blickarna tala om vad de kände för varandra. Efter vad som tycktes vara en evighet så lät Daniel sin blick glida ner mot Marias läppar och hon visste instinktivt att han skulle kyssa henne. Kyssen var öm och trevande till en början men blev allt hetare ju mer de utforskade varandra. Marie kunde inte förstå att de inte hade gjort det här förut. Varför de hade väntat ända till nu för att utforska sina känslor. Till slut avbröt de kyssen och Maria lutade huvudet mot hans axel.

- Jag älskar dig, viskade hon med en röst som fortfarande var grumlig av känslor.

- Jag älskar dig också. Daniels röst hade också stråk av känslor och båda var lika tagna.

När de sista textraderna ?It?s time to face the truth. I will never be with you? i låten klingade ut tänkte Maria precis raka motsatsen. Sanningen var att de älskade varandra och skulle vara tillsammans för alltid. Drömmar kunde slå in!




Prosa (Novell) av Domino
Läst 477 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-10-03 09:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Domino
Domino