I några månader, efter att socialfallet i lägenheten under min dog, var det knäpptyst därinne. Fastighetsägaren satte en "ingen reklam tack" lapp på dörren redan första veckan efter socialfallets död. En dag när jag kom från jobbet tog jag bort lappen. Jag vet inte, jag tyckte om att min granne skulle få reklam om rabatter på mat och rea på böcker trots att han var död. När han levde brukade han köpa bröd som han matade fåglarna med från balkongen, själv tror jag inte att han åt särskilt mycket. Jag vet dock att han drack öl på morgonen, på balkongen medan han matade fåglarna. Spriten drack han på stan, jag såg honom en gång på bänkarna framför systembolaget vid Lilla torget. Jag är inte säker om han matade duvorna på stan, det såg jag inte.

I några månader var det knäpptyst i hans gamla lägenhet. Men så, för några veckor sen, när jag kom hem efter en lång och meningslös arbetsdag såg jag en bil från socialtjänsten, den stod parkerad precis intill huvudentrén till huset. I trapporna vad den en massa upprörda människor. Jag antog att de var socialtjänstemän/kvinnor. De stod där, två (antagligen) socialtjänstemän, min döde granne (som till min stora förvåning inte alls var död) och en medelstor skithög. Socialtjänstemännen/kvinnorna såg bestörta ut, de sa till min granne att de tänker ringa polisen och samtidigt förvarnade de mig och skithögen, så att jag inte råkar trampa i den. Min granne sa hej till mig. Skithögen sa ingenting. Jag var rätt glad att se min granne, jag var glad att han inte var död och jag sa "hej hej" till honom.

Det visade sig att min, i flera månader knäpptyste socialfall till granne, tappade bort nyckeln till sin lägenhet, blev skitnödig och sket framför sin dörr. Det unga paret mittemot hans lägenhet ringde till socialtjänsten. De tyckte att det var otrevligt med en skithög i trapporna. Själv undrade jag om han utnyttjade rabatterna på mat och om han köpte någon bok på rea men tyckte att det inte var läge att fråga honom. Jag får göra det någon annan gång när han lever.