Jag vet att jag ska skriva
men jag vet inte va
Det känns som det ska tvingas ut
men sedan för en stund va helt slut
Ja det är ju så med poesi
Stundtals är det bortom all fantasi
Sedan blir man tanklös och bitter
och inga genialiska fraser man besitter

Ibland känns det som kan göra precis allt
Skriver texter och berömmas med ordet "Ballt!"
Ibland känns det som om det
är bara jag som vet hur saker ska vara
och alla andra är så trög att man inte ens orkar förklara

Jag menar inte att jag är bättre än alla på något vis
Det jag pratar om är det jag lider av nu, en poetisk kris
Ni vet när man känner att man måste skriva men det inte går
När man är så desperat att man till och med rimmar hår med tår
Ja när hela ens hjärna kollapsat men allt där inne i en vill ut
Men förrådet fullt med fantasi är slut

Den där lilla poetiska glödlampan har slocknat för stunden
Fan också att fantasier inte va abonnemangsbundet