Nu vill jag sjunga sommaren ut
och se solen gå ner bort i fjärden
För nu går sommaren mot sitt slut
och vildanden börjar den långa färden

Mot annat land där solen är varm
och sjöar sprudlar av liv
Där landar de i naturens barm
och mottager jordens giv

Medan löven de gulnar på björk och syren
och kyla sveper ner över land
De sakta klä av sig till naken gren
och klipper av sommarens band

Näktergalen den tystnar sin sång
medan löven de täcker marken
Snigeln gräver sig djupt ner i gång
och borren sig gömmer bak barken

Så nu vill jag sjunga sommaren ut
och se solen gå ner bort i fjärden
För nu går sommaren mot sitt slut
och snön ligger snart tung på gärden

Och kotten den gömmer sig under löv
när solen går ner för att vila
Den fäller ner taggar och blir rent av döv
medan himmelen färgar sig lila

Nu vill jag sjunga sommaren ut
och se solen gå ner bort i fjärden
För nu går sommaren mot sitt slut
när solen förbereder avfärden

Och vinden den sveper över fält
medan bonden åkern sin plöjer
Den gamla eken vinden har vält
så snart inte vintern sig dröjer