Redan medlem?
Logga in
Sannolikt en trädgårdspoet...vare sig mer eller mindre och med tillbakablicken tätt intill under levandets ständiga eftersök...
Författarsida
ÖVERSIKT |
PRESENTATION |
ARKIV |
MINA TEXTER,
Arkiv
116 Texter
« Första 1 2 3 4 5 6 Sista » Det finns 6 sidor, du står på sidan 1 |
OM MIG
L’infinito Sempre caro mi fu quest’ermo colle, E questa siepe, che da tanta parte De l’ultimo orizzonte il guardo esclude. Ma sedendo e mirando, interminato Spazio di là da quella, e sovrumani Silenzi, e profondissima quiete Io nel pensier mi fingo, ove per poco Il cor non si spaura. E come il vento Odo stormir tra queste piante, io quello Infinito silenzio a questa voce Vo comparando: e mi sovvien l’eterno, E le morte stagioni, e la presente E viva, e ’l suon di lei. Così tra questa Infinità s’annega il pensier mio: E ’l naufragar m’è dolce in questo mare. Det oändliga Kär var mig alltid denna öde kulle och denna häck, som delvis utestänger min blick från landets horisont i fjärran. Men då jag sitter där i lugn betraktan det händer stundom, att min tanke skapar gränslösa rymder på den andra sidan, ett djup av övermänsklig ro och tystnad, i vilket hjärtat snart ej mer förfäras. Och hör jag vinden susa där i snåret, jag jämför nu oändlighetens stillhet med denna röst: då minns jag evigheten och döda tider och den tid som lever i suset av ett ögonblick. På så vis i det omätliga min tanke drunknar, och i det havet kan jag ljuvt förlisa. Giacomo Leopardi 1798 - 1837 Blev medlem november 2018 Har skrivit 606 kommentarer. Har fått 972 applåder. |