Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar





Sannolikt en trädgårdspoet...vare sig mer eller mindre och med tillbakablicken tätt intill under levandets ständiga eftersök...

Författarsida

     


MINA TEXTER, Arkiv 116 Texter      RSS-flöde för texter

Betraktan... (3) - 2019-05-08
All'ombra del cipresso... (6) - 2019-05-06
Omlopp... (6) - 2019-05-03
Positioner... (5) - 2019-04-24
Linje... (4) - 2019-04-23
zu dir... (5) - 2019-04-18
Stämväv... (3) - 2019-04-17
Prayer (Key Largo) (1) - 2019-04-10
Förflutet... (3) - 2019-04-05
Elsewhere... (3) - 2019-04-02
Skiss III... (2) - 2019-03-20
Enigma... (5) - 2019-03-16
Amica mea... (2) - 2019-03-13
Jag... (4) - 2019-03-12
Ikon... (4) - 2019-03-08
Titellöst II (2) - 2019-03-08
Titellöst I. (1) - 2019-03-08
Parabel... (3) - 2019-03-06
Brinner... (3) - 2019-03-05
Samtal... (2) - 2019-03-01

« Första 1 2 3 4 5 6 Sista »

Det finns 6 sidor, du står på sidan 3
  OM MIG



L’infinito

Sempre caro mi fu quest’ermo colle,
E questa siepe, che da tanta parte
De l’ultimo orizzonte il guardo esclude.
Ma sedendo e mirando, interminato
Spazio di là da quella, e sovrumani
Silenzi, e profondissima quiete
Io nel pensier mi fingo, ove per poco
Il cor non si spaura. E come il vento
Odo stormir tra queste piante, io quello
Infinito silenzio a questa voce
Vo comparando: e mi sovvien l’eterno,
E le morte stagioni, e la presente
E viva, e ’l suon di lei. Così tra questa
Infinità s’annega il pensier mio:
E ’l naufragar m’è dolce in questo mare.



Det oändliga

Kär var mig alltid denna öde kulle
och denna häck, som delvis utestänger
min blick från landets horisont i fjärran.
Men då jag sitter där i lugn betraktan
det händer stundom, att min tanke skapar
gränslösa rymder på den andra sidan,
ett djup av övermänsklig ro och tystnad,
i vilket hjärtat snart ej mer förfäras.
Och hör jag vinden susa där i snåret,
jag jämför nu oändlighetens stillhet
med denna röst: då minns jag evigheten
och döda tider och den tid som lever
i suset av ett ögonblick. På så vis
i det omätliga min tanke drunknar,
och i det havet kan jag ljuvt förlisa.

Giacomo Leopardi 1798 - 1837

Blev medlem november 2018

Har skrivit 606 kommentarer.
Har fått 971 applåder.