Jag måste skriva det mitt inre ser,
för att jag annars inte vågar.

Det är inte tankar jag vill förmedla,
utan närvaro –
vid det som annars skulle gömma sig.

Mina ord är ett försök
att stå kvar där de föds:
i tvekan,
i klarhet,
i längtan
efter att förstå utan att fly.

Och allt börjar med
att min far
slutar.