Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Tommy Vähä-Rainio

VIP icon
54 år Male icon från Göteborg






Ede, bide, lude, post mortem nulla voluptas

Författarsida

     


LÄS GÄRNA

Permafrost - 2016-10-21
Kämpebron 3 - 2016-10-21
Kämpebron 2 - 2016-10-21
Kämpebron 1 - 2016-10-21
Stjärnresa (1) - 2014-08-04
Massgraven (1) - 2014-08-03
Fan ta Sartre! - 2014-06-24
Sammet (2) - 2009-04-08
Slutförvaring (1) - 2009-04-08



MINA TEXTER, Arkiv 1518 Texter      RSS-flöde för texter

Fel Flock - 2018-12-15
En bra natt - 2018-12-15
Nu - 2018-12-15
Samtalet - 2018-12-15
Kryper - 2018-12-15
Stolt - 2018-12-15
Du smeker min nacke - 2018-12-14
Periksiantamaton - 2018-12-14
Jag och Frankenstein - 2018-12-11
Ledsen - 2018-12-08
Brev från Finland - 2018-11-16
Fars Dag - 2018-11-10
Vem lider sämst? (1) - 2018-11-07
Naken, kall och ensam - 2018-10-26
Omhängning - 2018-10-24
Höstens döda löv - 2018-10-17
Reductio ad absurdum - 2018-10-11
Dogmer - 2018-10-11
Spiralen - 2018-10-06
Eudaimonia - 2018-10-06

« Första 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Sista »

Det finns 76 sidor, du står på sidan 1
  OM MIG

Inte mycket hår kvar,
men tatueringar som ler.
Och mer som kommer.
Och som kom.
Stundom diamanter och rent stål.
Och stundom bly och koppar i blicken.
Ett rastlöst sinne.
Där hjärnan alltid brinner.
En orakad kind.
Fjorton gitarrer och ett trumset.
Och nu ett andra set. Ett akustiskt.
Som jag slår sönder livet med.
Med mina trumpinnar från Prag och Budapest.
(Tyvärr har jag inga från mitt älskade Moskva).
Och en massa märklig konst på väggarna.
Samt ett gammalt hus som ständigt pockar på uppmärksamhet
Ett sällan tomt vinställ.
Och enorma mängder uppslag och infall.
Tusentals dikter icke publicerade.
Noteringar på många pappersblad,
som kanske kommer att se dagsljus.
En sönderbränd man, en mental veteran.
En nu mycket berest man.
Som sett en del saker i världen.
Ett vuxet barn med pennan som vapen,
som nu har vuxna barn.
En som att älskar höra kolkritornas skrap
mot pappret när jag skapar mina tavlor.
En galen impressionistisk romantiker
som stundom faller till abstraktion.
En lyriker med barnhemsögon,
som har en kärlekshistoria med surrealismen.
Och med den klassiska musiken.
Otroligt nog är jag en perfektionist.
(stämmer dock bra med de teser jag läser.)
Vackra ögon du aldrig hinner se.
Ögon som har genomskådat livet,
sedan mycket länge.
Definitivt inte vän med Gud.
Då han är rädd för en sådan som mig!
Viker mig aldrig, aldrig,
ej heller äter jag grus,
trots att det smakar blod.
Gudabenådade Gibsons och Fenders,
och nu även Ibanez.
Som alltid längtar.
(De tretton andra är otroligt svartsjuka!).
Och som jag absolut borde älska mer med.
Och en riktig Marshall missbrukare.
Samtidigt som musikdrömmen,
återigen,
delvis har vaknat.
Jag har förmånen att leva i en drömvärld.
En drömteater som är få förunnat.
Och nu vet jag definitivt hur kärleken inte kan fungera.
Och jag älskar mina barn något så utomjordiskt!
Jag tar hur lätt som helst,
den beryktade pipan i munnen,
bara för att alla mina de älskade skall få leva.
(Jag undrar egentligen hur de står ut med mig! Mysterium?)
Myriader av tankar som dagligen
vaknar upp till denna ADHD värld,
till denna galna värld.
Vars infall jag aldrig hade klarat mig utan.

För detta är bara mitt jag!

Jag.

Detta solrosbarn.

Som bryter ny mark hela tiden.

Trots att jag ibland.

Faller ned svag i mina skyttegravar.

Och ligger där i fosterställning och gråter.

I min ensamhet.

Men!

Jag kommer aldrig att förställa mig.

Jag förstår.

Att du måste undra?

Vem jag egentligen är,
på riktigt!

Men de som möter mig på riktigt,
vet att jag inte låtsas.

Jag låtsas aldrig.

Jag viker mig aldrig.

Jag lämnar aldrig någon bakom mig.

Det finns inga pengar i poesi och konst.

Bara hjärnor som brinner!

Blev medlem februari 2009

Har skrivit 66 kommentarer.
Har fått 1 139 applåder.

Bokmärken

Ursäkta !

Se alla