"Förtvivlan är ett alltför stort ord   /  men jag vet inte...   /          Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över  /  Därav dess styrka, dess bördighet för det som ännu inte förstörts inne i oss   /   Den som inte har sorgen har intet    /  Den som inte har sorgen kan ta sig till vad som helst med vem som helst!   /  Den som inte har sorgen har aldrig förlorat någonting, aldrig ägt någonting   /  Smärtan och försoningen finns inte hos den som aldrig har haft sorgen   /   Och dikten växer bara ur sorgen,  /  ur den sorg som beretts ett rum i glädjens hjuls nav och där klarnat till blick och förståelse" - Claes Andersson

skriver hellre än bra, och skiter högaktningsfullt i allt vad "perfektion" heter, söker flödet och glädjen i att ibland skriva mig helare och ibland bara glädjen i att få skriva.. Är en nåd. Att skriva kan vara ett sätt att andas... (begriper inte alltid allting jag skriver, och censurerar inte så mkt; men delar inte allt)

Dagbok