Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Leo Rudolphzon


63 år Male icon från Falkenberg






motgång betyder framgång

Författarsida

   


LÄS GÄRNA

varför kan jag inte vara överalt? (4) - 2016-04-21
Han sprang genom livets väg (4) - 2016-04-19
Självbiografi över en krakes liv (1) - 2016-03-25
De är till poesin (1) - 2016-03-10



MINA TEXTER, Arkiv 40 Texter

Till en vän (4) - 2016-04-01
Rasister eller självmordsbombare (2) - 2016-04-01
En liten stund (1) - 2016-03-30
Du är av ädel slag (3) - 2016-03-29
Jag ser dej skriva (3) - 2016-03-28
Var finner någon som förstår den tanken (1) - 2016-03-27
Isbitar (1) - 2016-03-26
Självbiografi över en krakes liv (1) - 2016-03-25
du såg inte min mur (1) - 2016-03-24
Svarta demoner härjar i mitt sinne (2) - 2016-03-22
Plöslig kärlek (1) - 2016-03-21
Jag har aldrigt (1) - 2016-03-19
Folkets makt över hans nakna jag (2) - 2016-03-17
Du är min stjärna (1) - 2016-03-16
Lyssna på orden - Lyssna - på meningen (3) - 2016-03-15
En pappa håller en liten hand på BB (2) - 2016-03-11
De är till poesin (1) - 2016-03-10
Gatan är en måne av världens rädsla - 2016-03-09
om jag hade den kraften (1) - 2016-03-09
Självmedicinerare - 2016-03-08

« Första 1 2 3 Sista »

Det finns 3 sidor, du står på sidan 2
  OM MIG

vem är jag
vad vill jag ni ska veta
de frågan som bör få ett svar

har vandrat här i Sverige sen 60 talet
första tiden i diket
sedan vägrenes kant
nu mera väljer jag var vill gå på vägen

när jag vandrade i diket och blev en del av leran
den tiden kallar jag
invandrare i sitt egna hemland i 35 år
de var mörk och en hård tid
där svett räknas mera än tanken

sen började klättring upp för diketslutning
en tid med tårar och hjältemod
grammatiska fältet skulle ett krig bestå
skytte gravar grävdes och med hjältemod vann jag bit för bit
fred kom och fredsfördrag skrevs dyslexi

sen började vandringen över vägrens kant
de var en lärande tid
man hörred ej till diket eller vägen
så ensamheten blev vän och poesin blev kompis
de var så mycket oskrivet
som alla har skrivit
som jag inte vista om att de var skrivet

nu mera tar jag min kompis poesin
sätter mig bakom tangetbordet
styr över hela vägen som jag vandrat i 55 år
de är än väg kvar att köra på så
vi tar in på A4 rastplatser
dricker litet gallimatias kaffe och till de bokstavsbulle

Den ordblinde poeten
Leo Rudolphzon






Blev medlem december 2015

Har skrivit 207 kommentarer.
Har fått 182 applåder.

Bokmärken

Barbie
Insidan av låren smakar ljuvlig kvinna
Din ängel
Annorlunda
Livet är för kort för att inte levas

Se alla