När ur förvillelsens mörker

Med övertygelsens brännade ord

jag ryckte den fallna själen

och du helt fylld av djup smärta

förbannade,vridande dina händer,

synden som hade snärjt dig,

då straffade du det glömska samvetet

genom att minnas.

då berättade du för mig

om allt som var före mig,

Och plötsligt dolde du ansiktet i händerna

fylld av skam och fasa

och brast i tårar

förvirrad, skakad..

En liten del ur  " N.A Nekrasovs " Lyrik..

Tack för Kritik och applåder sådant uppskattas!

R.R.R

 Jag är här för att läsa andras dikter och texter och för att skriva själv ej för att finna kärlek...Den har jag redan...

 Mvh / Tera

 Eremiten

Länkar