Förhållandevis underlig känsla
när jag knackar mig själv på axeln
och undrar hur det går

Jo, förstår jag, det går bra
men det är mycket nu
det tisslas och trasslar
och jag är trött

(Det är inte lätt, men det är enkelt!)

Sjuttiofem kilo molekyler
att förvalta
och allt jag har och är
är elektricitet

En gnista i historien
en suck i evigheten
och självmedveten.