Stor mäktig tystnad
omsluten i varm medkänsla
av blickar och osagda ord
i möten med andra sörjande
gåendes på ljuskantade stigar

Vördsamt sorgset men så kärleksfullt
tände sörjande sina medhavda ljuslyktor
kyrkogården stod plötsligt i kärleks brand

Jag kände din närhet
vinden viskade ömt
och min själ smektes
av tröstande toner
tills hjärtat slog lugnt

Tårar på kinden
i tung stund
föll de på ditt namn
i eftertankens minut
fanns bara du
så nära intill
själsligt
var det du och jag ..

saknaden efter dig
bär jag för evig

inom mig
lever du

så ensamt det är när du inte längre finns
men käraste bror du berikar ändå mitt liv
med alla fina minnen vi har ..
de kommer aldrig någonsin att blekna