hon gick så raskt på vägen ung och yppig i sin barm blicken ljus och blå enträgen ihärdigt fäst mot stadens larm hon blev omedelbart betagen av gulnade fasaders charm blev fri, släppte loss behagen sträckte ivrigt ut sin arm hon gick nyss raskt på vägen nu svettig, tung och varm tittar bort; tyst, förlägen mot evigheters dörrars karm