Livet var en gråskala..som skiftade i svart. En väg med ett definitivt slut. Att veta hur allting blir, var något min själ aldrig sammanflätat sig med..en tid då allt jag visste var dunkelt.
Men sen slog det mig så hårt som ord från vassa tungor.
Det fanns något bättre, något vitt och ljust, något jag aldrig kunnat föreställa mig..mitt hjärta sa ja, mitt huvud sa: vänta..att kasta sig in i det vackraste livet kan ge, är det något jag är redo för? Hjärtat log..varför?.. det var du som kom in i mitt liv min älskade