allting är så ingenting. flyktigt.




och jag är en mamma av facebook och sönderdragna
overallarmar. jag ber dig gud, att ge mig stillhet.
sakta mina steg, sakta min hjärtrytm.

sakta min värld.







jag kunde blinka endast då och då om jag finge.
jag kunde överleva utan ica och jag kunde nog
klara mig, stundtals utan alla andra.



är där en sjuka i att längta vidder, att vilja veta,
eller i alla fall ana, doften av ett rovdjur som vill
åt mitt barn. jag flätade korg, eller någonting


av strå


till sången och rytmer jag inte visste, och jag
visste inte vilket som var mitt hjärtas slag.





jag ber dig gud,
att sakta mig.