Publicerad 2009-11-09 20:38 av Smultris
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Smultris med Poeter.se id #1507 innehar upphovsrätten
jag var omfamningen som aldrig nuddade huden
handen i midjan vid mötet och förbi
kantat
det brister alltid något
dina ögon är kol och dina läppar brinner
kyss mig viska mig ljug mig
mot pannan längs kinden över handryggen
tumma lätt min himmelskant och andas i mitt öra
så ska jag
skydda din skugga spara dina fingertoppspår
inte låta någon veta om hur du är ett barn inuti
eller hur din röst ibland tappar lod
och hur strängar inte alltid håller löften
hur det alltid brister någonting
på något sätt
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Smultris med Poeter.se id #1507 innehar upphovsrätten