Känslan av att sitta i ett expresståg
som rusar genom tid och rum
vad var det som jag egentligen såg
förvåningen gör mig liten och stum

Människor kivas om små ting
obetydliga förgörande gräl
Krigen rasar vida kring
kan skönja människans skäl

Barnen kivas våra små kära
Villkorslös kärlek är borta
hur ska vi orka den vetskapen bära
att barnen kommer till korta

Nödbroms, stanna! öppna munnen
våga berätta allt som vi ser
tiden på jorden snart försvunnen
Att vara medmänniska är så mycket mer