måne vita pärla
              lyste där i stjärnors skrin
              mot sammetssvarta himmelsduk

             måne vita pärla
              bland himlens diamanter
              du ädla skönhet
             lyser över världene

             ditt öga följa oss från spår till spår
             i tusen ,åter tusen år

            strandens korn
            har smekts av havet
            kyssta är stenens vassa kanter
            mången gång

           måne vita pärla
           på ditt himlavalv
           lyser över havets spegel
           mot en strand med öde spår

          hon vandra där i ljus
          om natten
          iklädd oceanens pärlor
          skönhet som en ädelsten

         ljuv som doften av en ros
         måne vita pärla
         säg mig är du klockan
         utan visare
         är du urets blanka tavla

         du är pärlan i himlens valv

          det vet jag